Skriver lite sådär

Det är vår. 
Eftersom att dörren är öppen hör jag fågelkvittret.
Den där speciella fågeln som låter konstigt, påminnner mig om Kroatien.
Den fågelsorten var överallt och drev oss till vansinne. 

Jag hör när tågen rullar in på stationen och deras hemska gnissnlande när de bromsar inför stopp. 
Tåg. Jag vill tågluffa nu, men det får vänta i två månader.
England, Frankrike, Italien, Schweiz, Holland och fler länder därtill under två veckor.
Kommer bli huuur bra som helst!

Paret i lägenheten under mig sitter ute på balkongen och röker. Konstigt nog gör det mig ingenting.
Röklukten påminner om personer.
Personer som står mig nära, personer jag förlorat och personer som alltid kommer att finnas där. 

Alla människor som passerar förbi tre våningar under mig pratar, skrattar och gnäller. 
Några utlänningar pratar på ett språk jag inte känner igen. Kanske pratar de om att sätta sig i bilen, om att de har glömt något eftersom att den där bilen har stått på tomgång ett tag nu, eller helt enkelt om något inte så relevant. 

Dörrar öppnas och smälls igen, containerlock läggs ned, bilar startas och grus sopas bort. 

Det är vår.