Alexandra

Jag håller på att skriva en sak till historian. Och för det intervjuade jag mamma och pappa. (haha) 

Men det här fascinerar mig lite. 

 

När mamma var i min ålder var hon inlagd på sjukhus i lite över ett halvår på grund av Tuberkulos. (en lungsjukdom) som bara generationen innan henne var dödligt. 

 

När pappa var i min ålder låg han i Lumpen. 

 

De kände liksom inte varandra under den här tiden. De visste inte vem den andra var. 
Och nu har de varit tillsammans i över 20 år. 

 

Så det fick mig att tänka lite. 

Det känns så konstigt att veta att den som man kommer att hamna tillsammans med kanske inte ens vet att man existerar.
De lever sitt eget liv, håller på med sina egna intressen, blir kära, får hjärtat krossat, precis som en själv. 
Och så en dag, när man äntligen träffar dem, så får man höra hela deras historia där man själv inte ingick. 
Höra hur svårt den hade det, hur lätt allt gick, hur hemskt allt var och hur underbart livet var. 
Man får höra om alla dessa små detaljer, hur de var och hur det ledde till att personen träffade på dig. 

 

hmmhmmm